overlook

- I can’t believe I’ve turned into a typical old man. I can’t believe it, säger den 83-årige Maurice Sendak,  författaren till den älskade illustrerade barnboken “Till vildingarnas land”, i en intervju för The Guardian där han gör allt för att undvika att skräda orden.

- I hate them. It’s like making believe there’s another kind of sex. There isn’t another kind of sex. There isn’t another kind of book! A book is a book is a book, säger Sendak om e-böcker och avverkar sedan republikaner, Rupert Murdoch och New York.

“That flaccid fuckhead”, säger han om Salman Rushdie, “I know he’s very popular but what’s nice about this guy? He’s dead, that’s what’s nice about him.”, om Roald Dahl, “Bullshit”, om Stephen King och “I can’t stand her” om Gwyneth Paltrow.

Vildingarna i Sendaks prisbelönta bok, lär innan publiceringen, ha varit hästar tills förlaget ansåg att Sendaks illustrerade hästar inte höll måttet och bad honom teckna monster istället. Monstrena Tzippy, Moishe, Aaron, Emile och Bernard, är inspirerade och döpta efter författarens släktingar, som när han var liten framstod som grotesker med galna ansikten och galna ögon, och som envisades med att nypa lille Maurices kinder rödblommiga.

Läs hela intervjun här.

Läs Paris Reviews intervju med Sendak om hans senaste verk, “Bumble-Ardy”, här.

Se utdrag ur Lance Bang och Spike Jonzes kommande HBO-dokumentär “Tell Them Anything You Want” här.

Warren Ellis, författare av serier, böcker och fantastiska blogginlägg, har skaffat sig en liten butiksrörelse på Cafe Press där vi hittar årets julklapp:

Warren Ellis butik: http://www.cafepress.co.uk/electrophonic
Och blogg: warrenellis.com

.

En och annan bit faller på plats när man läser tidningen BlackBooks intervju med regissören Mary Harron som berättar om Christian Bales inspiration för rollen som den mordiske yuppien Pat Bateman i “American Psycho”.

“We talked about how Martian-like Patrick Bateman was, how he was looking at the world like somebody from another planet, watching what people did and trying to work out the right way to behave. And then one day he called me and he had been watching Tom Cruise on David Letterman, and he just had this very intense friendliness with nothing behind the eyes, and he was really taken with this energy.”

Läs hela intervjun med Mary Harron som snart är aktuell med mer skräckfilm: BlackBook.

.

Bokförlaget Penguin har nyligen låtit en rad serietecknare och illustratörer gå loss på omslagen till en samling “Penguin Graphic Classics” med riktigt spännande resultat. Favoriter har inkluderat Frank Millers “Gravity’s Rainbow”“, Yoshihiro Tatsumis “Rashomon”, Jasons “The Dharma Bums” och Art Spiegelmans “The New York Trilogy”.
.

.
Penguin Classics AD Paul Buckley har lagt upp ett helt Flickr-set med fina bilder på bidrag (raderna längst ned har hela bokuppslagen), och på sin blogg berättar Michael Cho om uppdraget att ta sig an sin favoritbok, “White Noise” av Don DeLillo som kommer ut i början av nästa år.

[Via MeFi]

.

Manusförfattare till Wim Wenders fenomenala “Paris, Texas”, skådespelare i “Days of Heaven”, “Frances” och “Rätta virket”, författare till pjäser som “True West”, “Fool for Love” och “Simpatico” och författare till en mängd skönlitterära verk. Sam Shepards “Great Dream of Heaven” är en hans novellsamlingar, sprängfylld med Americana och mångbottnade dialoger som släpar sig fram i samma takt som amerikanska sydstatsdialekter.

Nu finns dessutom en helt ny novell, “Land of the Living” tillgänglig på tidningen New Yorkers hemsida. Och illustrerad av Dan Clowes no less!

Läs “Land of the Living” här.

Regissören Jason Reitman följer upp succén “Juno” med dramakomedin “Up in the Air”” som fick strålande recensioner vid urpremiären på Telluride-festivalen förra veckan och redan nämns som en stark Oscarkandidat. George Clooney och Vera Farmiga (“The Departed”) spelar huvudrollerna i filmen som bygger på en roman av Walter Kirn.
Här är trailern:

.

20 år efter debuten “And the Ass Saw the Angel” är Nick Cave aktuell med en ny roman, “The Death of Bunny Munro” som har en officiell site med en massa info och extras. Här kan man inte minst få ett smakprov av ljudboken och höra författaren själv läsa de fyra första kapitlen av boken, allt med vidhängande stämningsfull ljudmatta gjord i samarbete med gamle Bad Seeds-kollaboratören Warren Ellis.
Ta en titt på: The Death of Bunny Munro.

.

New York Times Magazine har en finfin lång artikel om Spike Jonze som handlar både om hans karriär – musikvideor, reklamfilm och filmerna “Being John Malkovich” och “Adaptation” – och den svåra processen att få till det senaste projektet, en filmversion av Maurice Sendaks klassiska bok “Till vildingarnas land” (Where The Wild Things Are). Läs artikeln här: Bringing ‘Where the Wild Things Are’ to the Big Screen.
Filmen får svensk premiär 27 november och på den officiella siten kan man se en trailer och annat: Where the Wild Things Are
Och här är Spike Jonzes trevliga blogg om filmen och lite allt möjligt: We Love You So.

.

Till Overlooks allt mer växande läslista lägger vi till nya biografin
“Mad World – Evelyn Waugh and the Secrets of Brideshead” av Paula Byrne, som utforskar Evelyn Waughs inspirationskälla till familjen Flyte i klassikern “En förlorad värld” (Brideshead Revisited). Waugh kom i kontakt med den förmögna men trassliga familjen Lygon från Madresfield när han lärde känna Hugh Lygon vid Oxford, där de båda var medlemmar i den hårddrickande “The Hypocrites Club”. Att familjen var en stor inspirationskälla syns tydligt när man läser ett par av biografins fina recensioner – läs mer här: Sunday Times och här: The Telegraph.

.

I senaste numret av VQR skriver James McNally om den produktive Donald Westlake och hans hårdkokta noir-thrillers om antihjälten Parker – skrivna under pseudonymen Richard Stark – som nyligen kommit i snygga nyutgåvor. Den iskalle Parker förekom i dryga tjugotalet böcker och kanske mest känd är “The Hunter” som blev filmerna “Point Blank” (1967) med Lee Marvin, och “Payback” (1999) med Mel Gibson.

“When Donald E. Westlake died on New Year’s Eve, he took a crowd of good men down with him. There were at least fourteen. Maybe more. James Blue. Ben Christopher. Sheldon Lord. Writers, all of them. They wrote science fiction novels and biographies. They wrote soft porn paperbacks and short stories. Westlake had even blurbed one of them. “I wish I had written this book!” he crowed of J. Morgan Cunningham’s novel Comfort Station. But here’s the kicker. He had written the book. He’d written all their books. These men—these writers—they were all Donald E. Westlake. All told, Donald E. Westlake published over a hundred books under various names, including his own, but one pseudonym in particular stood above all the others: Richard Stark.”

Läs: “A Stark World”.

.

21 år efter att Raymond Carver dog, bara 50 år gammal, diskuteras allt mer det avsevärda inflytandet av redaktören Gordon Lish på hans verk. Lish var flitig med rödpennan, kortade ofta noveller med mer än hälften, och ändrade också på själva innehållet. “Characters who appear sane turn out to have been mad originally. Characters who smoke didn’t do so in 1980, on their entry into the world. They are the children of Raymond Carver, but their identities were altered by the midwife, Gordon Lish”, skriver James Campbell i en intressant artikel i Times Literary Supplement apropå Library of Americas kommande utgåva av “Collected Stories”.
Campbell berättar vidare om Carvers änka Tess Gallaghers arbete med att få originaltexterna utgivna, något som förlaget Knopf motsatt sig. Glädjande nog innehåller Library of Americas nya samling även originalmanuskriptet till Carvers genombrott “What We Talk About When We Talk About Love”, som i sin ursprungliga form heter “Beginners” och är 203 sidor mot den publicerade bokens 104. Att döma av Campbells ibland hårresande exempel på redigeringen – en novell kortades med hela 78% – så är det en helt ny Carver som presenteras. “Beginners” kommer också att ges ut separat i Storbritannien av Jonathan Cape i oktober och vill man se ett exempel på redigeringen kan man gå till New Yorkers site där titelnovellen finns i sin ursprungliga form med Lishs många ändringar markerade:
“Beginners”, edited – The transformation of a Raymond Carver classic.

.

Årets bästa boknyhet är att den fantastiska Lorrie Moore kommer med en ny roman, “A Gate at the Stairs”, i början av september, hennes första sedan “Birds of America” 1998. Moore, som till vardags är litteraturprofessor i Wisconsin, är mest känd för sina tragikomiska noveller och det enda man kan klaga på är att hon inte är tillräckligt produktiv – hon har bara skrivit fem böcker (fyra novellsamlingar och en roman) och man bör läsa allihop. Börja med “Birds of America” om du är nybörjare eller gå loss direkt på den brittiska utgåvan “The Collected Stories” som ser ut att innehålla alla hennes fyra novellsamlingar plus några bonusar. För att riktigt göra dagen komplett har Moore också en ny novell med i senaste numret av tidningen New Yorker som de snällt nog lagt ut på sin site: Childcare.

.

Den produktive Steven Soderbergh är tillbaka med “The Informant”, en svart komedi / dramathriller som för tankarna till Michael Manns “The Insider”. En svårigenkännlig Matt Damon spelar huvudrollen i den verklighetsbaserade berättelsen som bygger på en rosad bok av New York Times-reportern Kurt Eichenwald och handlar om ett förbjudet prissamarbete inom jordbruksindustrin på 90-talet. En trailer finns ute nu:
.

.

Stephen Frears “Chéri” har precis gått upp på biografer i USA. Filmen återförenar för första gången sedan “Farligt begär”, regissören med Michelle Pfeiffer, som under inspelningen av berättelsen om en åldrande kurtisans kärleksförhållande med en yngre man, fyllde 50.

- Honestly, there’s certainly a mourning that takes place. I mourn the young girl, but I think that what replaces that is a kind of a liberation, sort of letting go of having to hold on to that. Everyone knows you’re 50. So you don’t have to worry about not trying to look 50. And then it becomes, ‘Hey, she looks good for her age.’, säger Pfeiffer i en intervju för Los Angeles Times.

Skådespelerskan lyser lika starkt som hon gjorde i “Scarface”, “Gift med maffian”, “De fantastiska Baker Boys” då hon sjöng “My Bloody Valentine” på Jeff Bridges flygel, “Batman Returns” där hon iklädde sig Catwomans släpiga “I don’t know about you kitty, but I feel so much yummier”-attityd och, för att inte tala om Scorseses “Oskuldens tid” mot Daniel Day-Lewis.

Filmen, baserad på en roman av Colette, utnyttjar orden, den begåvade ensemblen (Pfeiffer, Rupert Friend och Kathy Bates och en cameo av Anita Pallenberg) och Pfeiffers åldrande skönhet till det yttersta. Fotografen Darius Khondji fick order om att låta ljus och kamera accentuera skådespelerskans ålderstecken. Och de syns. Och hon är fortfarande smärtsamt vacker. Inte trots rynkor och spåren av ett 50-årigt liv, utan tack vare det. “Chéri” är en film som plastikkirurger borde vilja bannlysa.

Läs hela intervjun i Los Angeles Times här.

“The movies are not innocent. That’s why he loved them like sin.”

New York Times Terrence Rafferty skriver om den brittiske författarens relation till film och hans ständigt närvarande katolska problematik, i samband med en veckas visningar på Manhattans Film Forum av “Brighton Rock”, regisserad av John Boulting efter ett manus av Graham Greene.

Greene skrev flera av de filmmanus som ligger till grund för filmatiseringar av sina egna romaner och var en av de författare som välkomnade samarbetet med filmens värld.

Läs hela artikeln här.

Film Forums webbplats

Artikel i The Guardian från 2004 om Graham Greene och film noir, “Crime Pays”.

Med förlaga av Dennis Lehane och med Martin Scorsese bakom kameran lär “Shutter Island” bli något alldeles extra. Boken fick den oinspirerade titeln “Patient 67″ på svenska men filmen, som går upp här 9 oktober, verkar få behålla sin originaltitel. I rollistan syns bland andra Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Michelle Williams, Emily Mortimer och Max von Sydow. Här är trailern:

.

Nu kan man alldeles gratis på internet se en Royal Shakespeare Company-uppsättning av “Kung Lear”, regisserad av Trevor Nunn och med ingen mindre än Ian McKellen i titelrollen. Tack för det amerikanska PBS vars digra website om pjäsen hittas här: Great Performances

Här finns också en intressant intervju med Ian McKellen om den monumentala rollen, plus en hel del bakgrundsinformation om både William Shakespeare och pjäsen.

.

Efter succén med »Slumdog Millionaire« kan Danny Boyle vara aktuell för en tripp tillbaka till Bombay, rapporterar Times Online. Boyle ska ha köpt rättigheterna till Suketu Mehtas kritikerrosade bästsäljare “Maximum City – Bombay Lost and Found”, en kombinerad memoarbok, reseskildring och betraktelse över den mångfacetterade staden.
Under inspelningen av »Slumdog Millionaire« ska boken ha varit en stor inspirationskälla för Boyle. “It became my bible, really. I took it with me everywhere”, citeras han i Times. Återstår om det blir Boyles nästa film eller om han fortfarande är intressserad av gå tillbaka till sin zombiefranchise och »28 Months Later« som han pratade om under pressturnén för »Sunshine« för ett par år sen.

.

1939 fick Victor Fleming (till höger) ta över registolen på “Borta med vinden” sedan George Cukor fått sparken.
På dagarna filmade han med Vivien Leigh och Clark Gable och på kvällarna klippte han “Trollkarlen från Oz” som han spelat in precis innan. Trots att Fleming bara 1939 stod som regissör på de här två odödliga klassikerna är han idag relativt bortglömd. New Yorkers David Denby har läst en ny biografi om regissören – The Real Rhett Butler.

.

.

Britten China Miéville är mest känd för egensinniga industritunga fantasyromaner som “Perdido Street Station”, “The Scar” och “The Iron Council”, men den senaste boken “The City & the City” ska vara mer åt deckarhållet, vilket låter mycket intressant. Miéville är riktigt bra men även den bästa fantasytegelsten, utan svärd och trollpackor, har en tendens att tära på ens tålamod.
Alla förläggares dröm uppfylldes förresten när Miéville lämnade in manuskriptet – han hade bara dagen innan lämnat sitt senaste fantasyepos och den här hade han liksom skrivit vid sidan av, berättar hans redaktör på Random House-bloggen, där China också pratar om sin nya bok: www.suvudu.com.

.

Det senaste numret av tidskriften The Believer bjuder på en utmärkt intervju med den underskattade amerikanske författaren John Crowley, som rör sig i genren “speculative fiction” och hyllats av alla från Ursula LeGuin till Harold Bloom. Bland hans verk kan nämnas klassikern “Little, Big”, “Lord Byrons roman Aftonlandet” (den enda som hittills kommit på svenska), samt de fyra böckerna i den nyligen fullbordade “The Ægypt Cycle” som han flurat på i 30 år (och som kritikern Michael Dirda förtjänstfullt avhandlat i The American Scholar).

Crowleys blogg: John Crowley Little and Big

.

A bilingual stranger helped me buy a train ticket to Rome, but on the return to Brindisi I had no one but myself to rely on. The man behind the counter offered me three options, and I guess I said yes to the one that meant “No seat for me, thank you. I would like to be packed as tightly as possible amongst people with no access to soap or running water.”

Från David Sedaris “Guy Walks Into a Bar Car”, en ny novell om tågresor och missade möjligheter, som finns upplagd på New Yorkers site.

.

Spike Jonze (“I huvudet på John Malkovich”) har regisserat en spelfilmsversion av Maurice Sendaks prisbelönta illustrerade barnbok “Till vildingarnas land”. Manuset har Jonze skrivit tillsammans med författaren Dave Eggers (“Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet”) som även ligger bakom publikationen McSweeney’s.

Catherine Keener, Mark Ruffalo, Forest Whitaker (som Wild Thing), Chris Cooper, Catherine O’Hara och James Gandolfini spelar i filmen. Huvudrollen som pojken Max spelas av Max Records (“The Brothers Bloom”).

Nu finns en trailer som ger en efterlängtad inblick i hur Sendaks fina illustrationer ser ut med Spike Jonzes glasögon på. Se trailern här!

.

Två hittills okända romaner av Roberto Bolaño ska ha hittats bland de papper som den chilenske författaren efterlämnade vid sin död 2003. I Bolaños hem i Spanien hade man tidigare funnit den opublicerade romanen ”Det tredje riket” som visades för förlag på bokmässan i Frankfurt i oktober. Som om inte det räckte ska man nu också ha hittat vad som tros vara en sjätte del i hans mästerliga ”2666”, en roman i fem sammanhängande delar som nyligen kom ut på engelska. På svenska har hittills utkommit “Om natten i Chile” och “De vilda detektiverna”.

Läs hela artikeln på: The Guardian

.

Innan Richard Yates, John Updike och ”Mad Men” var det John Cheever (1912-1982) som skildrade den amerikanska medelklassen i New York och dess förorter. Han skrev fem romaner men är mest känd för sina många noveller som ”utspelar sig i en sedan länge förlorad värld då staden New York fortfarande fylldes av ljuset från floden, när man hörde Benny Goodmans kvartetter från radion i pappersaffären på hörnet, och när nästan alla bar hatt.” Cheever, en gång stor litterär stjärna, har blivit lite bortglömd men är nu åter aktuell då hans verk ges ut av ansedda Library of America vars fina utgåvor oftast anses vara de slutgiltiga. En ny biografi har också kommit ut, skriven av Blake Bailey (som även varit redaktör för nyutgåvorna), om den i mångt olycklige författaren som på ytan hade en perfekt tillvaro men led av alkoholism och sin förträngda homosexualitet.

New York Times har en lång artikel om Cheever skriven av Charles McGrath som en gång var författarens redaktör på New Yorker: The First Suburbanite.

John Updike recenserade biografin för New Yorker: Basically Decent.

Och ta mig tusan om inte SVT hoppar på Cheever-tåget genom att inatt kl. 00.45 visa “Avslöjad” (The Swimmer, 1968) med Burt Lancaster, baserad på en av Cheevers mest kända noveller. Kolla efter författaren själv i vit kavaj när han hälsar på Lancaster på ett poolparty. Här hade jag tänkt länka till SVT men de har inte med filmen på sin lista över veckans filmer och ingen annanstans heller vad de verkar. Men kolla den tidstypiska trailern på Youtube vetja: The Swimmer – Trailer.