Cannes och dess hysteriska Croisette, Venedig och dess vaporettos, Berlin, omgivet av historia och framtid, svart och vitt. Alla dessa anrika och prestigefyllda festivaler i all ära, men den som söker lär finna en uppsjö av intressanta, excentriska och välplacerade (ur ett turistmässigt perspektiv sett) filmfestivaler att besöka.
Del 1 i vår serie om filmfestivaler handlar om den isländska partystaden Reykjavík. Reykjavik International Film Festival har hunnit med åtta upplagor.
Rúnar Rúnarsson är den första isländska regissören någonsin att bli nominerad till huvudpriset och hans film “Volcano” är även Islands bidrag till Oscarsgalan.
- Until recently, bankers were the rock stars of Iceland. Today there has never been so much attention on theatres, on the museums, and there is some kind of correction going on – people are thirsting to nourish their soul, säger Rúnar Rúnarsson till The Guardian.
När årets upplaga passerade mållinjen den 2 oktober, hade festivalledningen räknat ihop till 27000 gäster. Vilket är 8,5% av öns befolkning. Bland hedersgästerna syntes Bela Tarr, Lone Scherfig, Adrian Sitaru och James Marsh. Filmerna organiseras i sektioner som presenterar isländsk kort- och långfilm, internationella filmer och dokumentärer inom musik, natur, kultur, mänskliga rättigheter och… mat. I år fanns även en liten sektion om den arabiska våren.
Huvudpriset är en Golden Puffin och i år tilldelades denna gyllene lunnefågel den starka ryska filmen “Twilight Portrait”, av Angelina Nikonova, om en kvinna som efter en brutal våldtäkt börjar leva ett parallellt liv efter solnedgången. Tidigare fåglar har gått till filmer som Xavier Dolans “J’ai tué ma mère”, Michelangelo Frammartinos “Le quattro volte” och Cristi Puius “The Death of Mr. Lazarescu”.
Läs The Guardians artikel här.
Läs New York Times artikel här.
Besök festivalens hemsida här.
