overlook

2009 års Césars gick fredagen den 27 februari till följande vinnare:

Bästa film: “Séraphine”

Bästa regi: Jean-François Richet för “Mésrine”

Bästa manus och dialog: François Bégaudeau, Laurent Cantet och Robin Campillo för “Mellan väggarna”

Bästa skådespelare: Vincent Cassel i “Mésrine”

Bästa skådespelerska: Yolande Moreau i “Séraphine”

Fortsätt att läsa ‘Les Césars del 2 – vinnarlista’

Jean-François Richets “Mésrine” med Vincent Cassel i huvudrollen som den ökände gangstern, har inför utdelningen av det franska filmpriset César, flest nomineringar. Filmen är nominerad till 10 priser däribland för bästa film och bästa regi. Biografifilmen “Séraphine” med Yolande Moreau i titelrollen är nominerad till 9 priser. Bland de nominerade i kategorin Bästa skådespelerska återfinns två brittiska skådespelerskor; Kristin Scott Thomas för Philippe Claudels regidebut “Jag har älskat dig så länge” och Oscarbelönade Tilda Swinton för Erick Zoncas “Julia”. Kristin Scott Thomas och Yolande Moreau är förhandsfavoriter till priset. Bland de manliga rollprestationerna anses Vincent Cassel ligga bra till för sin insats som gangstern Mésrine med den nyligen bortgångne Guillaume Dépardieu som sin främste konkurrent. Likaså ligger Guldpalmsvinnaren “Mellan väggarna” (”Entre les murs”) bra till och är nominerad till fem priser däribland bästa film och bästa regi.

Fortsätt att läsa ‘Les Césars – förhandstips’

Under en föreläsning i Atlanta diskuterade Salman Rushdie filmatiseringar av böcker. Om den nyligen Oscarbelönade “Slumdog Millionaire” sade Rushdie: “The movie piles impossibility on impossibility” om rollfigurernas införskaffande av vapen i Indien och tiden det tar att resa 150 mil till Taj Mahal.

Rushdie kritiserade även “The Reader” för att vara tung och livlös och “Benjamin Buttons otroliga liv” för att inte ha någonting att säga.

Läs mer hos Atlanta Journal-Constitution.

Nicolas Winding Refn är tillbaka bakom kameran efter att ha avslutat sin Pusher-trilogi. Nu har han gjort filmen “Bronson”, om den ökände brittiske fängelsekunden Charles Bronson.

Michael Gordon Peterson bytte namn till Charles Bronson på inrådan av en boxningspromotor under sin korta boxningskarriär. Under sin tid i fängelse blev han känd som den mest våldsamma fången i Storbritannien.

Om sina 44 timmar som Bronsons gisslan, har konstläraren Phil Danielson sagt: “He tied my left arm to my body and then tied my wrists together. I was still convinced I was going to die. Charlie found a snooker cue and then with a bandage he began to bind the handle of the knife to the end of the cue. The result was a spear. Charlie held the spear by his side and then began marching up and down like a soldier. It was as if he was in some kind of trance. I thought I was going to be sacrificed on the snooker table.”

I en artikel i The Guardian, berättar Erwin James, krönikör i The Guardian som tidigare har avsuttit ett 20 år långt fängelsestraff, om sin bild av Bronson. Han berättar även om sin upplevelse av filmen, som han jämför med “A Clockwork Orange” fast mer skrämmande med tanke på att det bygger på verkliga händelser. Läs artikeln här.

Mer att läsa:

Wikipedia

Indiewire

Det är snart dags för ännu en film baserad på ett verk av Alan Moore. Tidigare har ju allsköns hollywoodpajasar dummat till hans mästerverk ”V For Vendetta”, ”From Hell” och ”The League of Extraordinary Gentlemen”. Återstår att se om Zack Snyder lyckas bättre med ”Watchmen” (som Terry Gilliam en gång skulle gjort men i slutändan kallade ”ofilmbar”).
Alan Moore är geniet som revolutionerade hela mediet på 80-talet med just ”Watchmen” som nått långt ut från serievärlden och till och med finns representerad på Times lista över 1900-talets 100 bästa romaner. Han slog igenom med en vända av ”Swamp Thing” och har även skrivit saker som ”Batman: The Killing Joke”, ”Miracleman” och romanen ”Voice of the Fire”. Wired har en ny lång intervju med den underhållande Moore där han pratar om allt från superhjältar till George Orwell och hur han vävt in Bertolt Brechts ”Tolvskillingsoperan” i sin nästa installation av ”The League of Extraordinary Gentlemen”. Läs den här.
Och så har Neil Gaiman skakat fram en gammal intervju han gjorde med Alan Moore 1985, ett par år innan han själv blev bästsäljande författare av serier och böcker: Kolla in här.

Skådespelerskan Eliza Dushku (”Buffy the Vampire Slayer”) är för närvarande aktuell i amerikansk tv i Joss Whedons nya tv-serie “Dollhouse”. Utöver det har hon även köpt rättigheterna till en filmatisering av den kontroversielle fotografen Robert Mapplethorpes liv. Filmen heter “The Perfect Moment” och kommer att regisseras av Sundance-vinnaren Ondi Timoner, som vid årets Sundancefestival visade sin senaste dokumentär “We Live in Public” om internets effekt på mänsklig interaktion.

Mapplethorpes bilder visades under förra året i olika utställningar i bland annat Paris, New York, Zürich. Han var en kontroversiell fotograf tack vare hans explicit homosexuella bilder, men är även fotografen bakom skivkonvolutet till Patti Smiths “Horses”.

Länk till Mapplethorpes officiella hemsida: The Mapplethorpe Foundation

Varje år, samtidigt som Oscarsvinnare firar hela natten, delas The Razzies ut och vinnarna är mindre benägna att höja vare sig röster eller glas. John Wilson är grundaren till The Razzies, som i 29 år har delats ut till årets sämsta insatser inom film. På The Guardians webbplats finns en intervju med Wilson.

“We are promoting something the industry does not appreciate,” explains an unrepentant Wilson, 54, a Los Angeles-based freelance film trailer copywriter. “They try and ignore us like a fart in a church. We focus on big-budget, big-name, well-known movies because they have no excuse to be as bad as they are.”

Läs intervjun hos The Guardian.

Den före detta chefredaktören till det satiriska nyhetsmagasinet The Onion, Robert D. Siegel, har skrivit manuset till “The Wrestler”, vars huvudrollsinnehavare Mickey Rourke och Marisa Tomei är nominerade till varsin Oscar. För Rourkes del har han och Sean Penn delat på skörden av priser hittills. Rourke belönades med en Golden Globe för bästa skådespelare i ett drama och “The Wrestler” anses vara hans stora comeback efter en lång period med mer (Sean Penns “Löftet”, “Sin City”) eller mindre (”Get Carter”, “Spun”) minnesvärda biroller.

I en över en timme lång så kallad Q&A (Questions & Answers) för Creative Screenwriting magazines läsare berättar han bland annat om en scen i filmen som han inte skrev, om samarbetet med Darren Aronofsky och Mickey Rourke, om “The Onion The Movie”. Och om 80-talets pudelrock: I’ll take hair metal any day. I’ll take Guns ‘n’ Roses over Nirvana any day. I think as a figure of angst Axl Rose is far, far more authentic than Kurt Cobain.

Ladda ner som podcast på Creative Screenwriting Magazines blogg. Podcasten finns även tillgänglig för prenumeration genom iTunes.

“ The Updike opus is so vast, so varied and rich, that we will not have its full measure for years to come. We have lived with the expectation of his new novel, or story or essay so long, all our lives, that it does not seem possible that this flow of invention should suddenly cease. We are truly bereft, that this reticent, kindly man with the ferocious work ethic and superhuman facility will write for us no more.”

Ian McEwan skriver om nyligen bortgångne John Updike i The Australian.

Orson Welles mytomspunna film The Other Side of the Wind, kan vara på gång att färdigställas efter åratal av juridiska tvister. Welles arbetade med filmen mellan 1972 och 1976, då inspelningen enligt honom själv skulle varit 96% klar, men projektet hämmades hela tiden av problem med finansiering. Självaste John Huston spelade huvudrollen som en åldrande Hemingway-liknande filmregissör som försöker återuppliva sin karriär genom att göra en vågad film fylld av sex och våld. Vid sin död 1985 efterlämnade Welles 45 minuter färdigklippt material och detaljerade anteckningar om hur resten skulle se ut. Welles-aficionadon Peter Bogdanovich, även känd som regissör, hade en roll i filmen och har jobbat på att få den färdigställd. En annan som är involverad i projektet är Frank Marshall som ett tag var produktionsassistent på inspelningen innan han blev Steven Spielbergs hovproducent tillsammans med frun Kathleen Kennedy. Det filmade materialet finns i ett labb i Paris där det legat och väntat medan finansiärer och Welles familjemedlemmar varit inblandade i juridiska tvister. Men nu hoppas Bogdanovich att saken ska kunna lösas och siktar till och med på att ha den färdig till Cannes-festivalen i maj.
Läs mer på Variety.

Cahiers du cinémas ägare sedan 1998, Groupe Le Monde har bestämt sig för att sälja Cahiers du Cinéma och har nyligen hittat en köpare i förlaget Phaidon Press, som ger ut publikationer inom konst, formgivning, arkitektur och foto bland annat. De planerar en engelsk version av tidningen. Cahiers du Cinéma finns redan i en spansk version och på nätet kan den läsas på ett flertal språk.

Under den franska nya vågen började bland annat Truffaut, Rivette, Chabrol och Godard sina karriärer som filmkritiker för den legendariska filmtidningen Cahiers du Cinéma. Tidskriften grundades 1951 av André Bazin och en av dess redaktörer var Eric Rohmer. Utan Cahiers du Cinéma, ingen ny filmvåg i Frankrike. Magasinets skribenter förespråkade auteur-filmer och skapade även ett vänskapsband med 70-talets amerikanska filmvåg med regissörer som Francis Ford Coppola, Martin Scorsese och William Friedkin, samtliga stora beundrare av La Nouvelle Vagues auteurer.

Idag säljer Cahiers du Cinéma 20 000 exemplar i månaden, en siffra som skvallrar om en liten läsarkrets. Samtidigt är magasinets historia och påverkan än idag inom den franska filmen omisskännlig. Enligt AFP har tidningens resultat sedan 1951 alltid visat ett underskott.

Än finns ingen information om försäljningen att hämta på vare sig Lemonde.fr eller Cahiersducinema.fr. Däremot kan man på Cahiers du Cinémas webbplats läsa recensionen av “Benjamin Buttons otroliga liv” bland annat. I det senaste numret finns ett porträtt av John Landis, i samband med Cinemateket i Paris retrospektiv.

Five Dials är ett månatligt litterärt magasin som ges ut av det brittiska bokförlaget Hamish Hamilton. Det är i pdf-form, trevligt formgivet och, hey, gratis! Bland författarna finns både nya förmågor såväl som kändare namn som Hari Kunzru, Jonathan Safran Foer, Iain Sinclair, Alain de Botton, Sheila Heti och Noam Chomsky, för att inte tala om Gustave Flaubert, Raymond Chandler och Jean-Paul Sartre. 

Kolla in det här: http://www.hamishhamilton.co.uk/fivedials

Neil Gaimans “Coraline” har fått ett liv på bioduken. The Mouse Circus, The Other Mother och de övriga invånarna i verkligheten och den parallellvärld som Coraline upptäcker bakom en igenbommad dörr, har regisserats av Henry Selick som fick sitt genombrott med “A Nightmare Before Christmas”.

Likt Tim Burton vurmar Selick för stop-motion-tekniken (”Coraline” innehåller bland annat körsbärsträd med rosafärgade popcorn) och har bildat animationsstudion Laika. I Los Angeles Times finns mer att läsa om Laika i artikeln “Laika hopes ‘Coraline’ shows the stop-motion way”.

Neil Gaiman blir aktuell framöver då Neil Jordan (”The Crying Game”, “The Butcher Boy”, “Slutet på historien”) förbereder filmatiseringen av Gaimans senaste prisbelönta bok “The Graveyard Book”. På www.neilgaiman.com har Gaiman bloggat om filmatiseringen av “Coraline” sedan maj 2006.

“I want to go on record as saying that this is quite possibly as good as it gets: sitting in a hotel room with your daughter the night before your film premieres, watching your Newbery-winning book being mocked by a bitterly Newberyless Stephen Colbert on the Colbert Report.” Läs mer: http://journal.neilgaiman.com/

Recensioner “Coraline”:

New York Times – A.O. Scott

Los Angeles Times – Kenneth Turan

Rolling Stone – Peter Travers

Entertainment Weekly – Lisa Schwarzbaum

David Fincher besökte nyligen BFI Southbank i London och utfrågades på scen om sina filmer, däribland ”Benjamin Buttons otroliga liv”, ”Fight Club”, ”Se7en” och inte minst regidebuten ”Alien3” som fortfarade är en nagel i ögat:
I had to work on it for two years, got fired off it three times and I had to fight for every single thing. No one hated it more than me; to this day, no one hates it more than me.

Läs en utskrift av hela frågestunden borta på Guardian.

Galerie Seine 51 i Paris 6e arrondissement visar fram till den 28 februari en utställning bilder av Chantal Thomine Desmazures tagna under inspelningen av den belgiske regissören Jaco van Dormaels (”Totos bedrifter”, “Den åttonde dagen”) senaste film “Mr Nobody”.

Desmazures bilder finns även i en utgiven fotobok.

Året är 2092 och Nemo Nobody är vid sina 120 år den siste dödlige medborgaren i samhället. Filmen följer hans återblickar över ett liv vars detaljer kom att bestämma Nemos öde.

Huvudrollerna i filmen spelas av bland andra Jared Leto, Diane Kruger, Sarah Polley, Linh Dam Pham och Rhys Ifans. “Mr Nobody” får premiär i Frankrike i maj. Filmens webbplats: http://www.mrnobody-lefilm.com/.

Stjärnfotografen Annie Leibovitz bildreportage och porträtt är en av tidningen Vanity Fairs stora dragare. Deras årliga The Hollywood Issue, inför Oscargalan finns nu ute i butikerna och några av Leibovitz porträttbilder finns även att se på Vanity Fairs webbplats. Årets tema är skådespelare och deras regissörer. Danny Boyle/Dev Patel, Penélope Cruz/Woody Allen, Christopher Nolan/Heath Ledger, Nicole Kidman/Baz Luhrmann, Clint Eastwood/Clint Eastwood är några av de par som har fångats på bild.

Omslaget pryds däremot av Barack Obama och Leibovitz har även fotograferat Obama och hans medarbetare samt den historiska invigningen i Washington DC i bildreportaget “Enter Obama”.

Amerikanska PBS har producerat dokumentären “Annie Leibovitz: Life Through A Lens”, som även har visats i svensk tv. Dokumentären följer även hennes samarbete och förhållande till författarinnan Susan Sontag.

Steve Martin är mest känd för klassiska komiska roller i filmer som “Supernollan”, “Rivierans guldgossar”, “Roxanne” och många flera. Som många andra filmkomiker började han sin karriär som ståuppkomiker, en del av sin karriär som han nyligen har skrivit en självbiografi, “Born Standing Up” om. Många känner även till att Martin även har skrivit krönikor och skönlitteratur.

2009 är året då Steve Martin kliver fram i musikrummet med sitt banjoalbum “The Crow: New Songs for the Five-String Banjo”, med gästande vokalister som Dolly Parton och Vince Gill. Martin har under sin komikerkarriär plockat fram banjon vid tillfälle, men detta är hans första studioinspelade album.

Nyligen framförde han låten “Late for School”, som värd till Saturday Night Live.

Artikel i New York Times: “Jokes and Films are Fun, but He Loves His Banjo”

Intervju NPR Fresh Air: “Steve Martin: Born Standing Up”

Just nu hyllas skådespelaren och regissören Jean Marais i Paris. På Musée de Montmartre pågår utställningen L’Eternel retour (fritt översatt: den eviga återkomsten) med bilder, brev, dräkter, teckningar, målningar och personliga tillhörigheter. Uställningen pågår till och med den 3 maj 2009.

Jean Marais (1913-1998) var kanske mest känd för sitt samarbete – och kanske även sitt kärleksförhållande – med regissören Jean Cocteau i bland andra filmer som “La belle et la bête” (”Beauty and the Beast”) och “Orphée” (”Orpheus”). Under 70-och 80-talen föredrog han teaterscenen framför filmduken och skapade även skulpturer. Marais sista filmroll blev rollen som M. Guillaume i Bernardo Bertoluccis “Stealing Beauty” mot bland andra Liv Tyler och Jeremy Irons.

Tom Tykwer (”Spring Lola”, ”Parfymen”) jobbar just nu lite otippat på ett manus tillsammans med bröderna Wachowski, rapporterar FirstShowing.net som fått en pratstund med regissören. Boken som fångat trion är David Mitchells strålande Cloud Atlas som nog är rätt svårfilmad dock, med sina sex historier som sträcker sig från 1800-talet till en avlägsen dystopisk framtid. Mitchell, en av Englands bästa yngre förmågor, debuterade med den strålande ”Ghostwritten” och har också skrivit ”Number9dream” och senast Black Swan Green.

Overlook är en förlängning av vår nördiga passion. Vi gillar film, vi gillar dess regissörer, fotografer och klippare. Vi gillar böcker, berättelser, orden och dess författare. Vi gillar även foto. Och musik

Det här initiativet handlar om att dela med sig av information, sprida nyheter om filmer, länka till rolig, nyttig och intressant information om dess ämnen, dess inspirationskällor och dess skapare. På en internationell nivå.

Vi vill på detta sätt dela med oss av den glädje det har gett oss att genom åren skicka länkar till artiklar, nyheter och företeelser, fram och tillbaka mellan våra privata e-brevlådor. Artiklar som ger insikt och förståelse bör läsas av många. Vi vill dela med oss av den informationen.

Och vi hoppas att ni, våra gäster på denna blogg, har lika mycket glädje utav detta som vi har! Enjoy!